Tjejmilen
Nu är den alltså gjord, tjejmilen. Vi var ett helt gäng med tjejer ifrån Sälen som sprang. Trevligt.
Jag är inte nöjd med min mil :-( men det kanske var ett resultat som det här man kunde räkna med men jag hoppades ändå på att det skulle bli bättre. Milen på 1.02.15 så nästa år lär jag väl inte bli seedad om jag inte springer ett seedningslopp såklart och lyckas lite bättre i det.
Det var varmt! Jätte varm och jag springer aldrig mitt på dagen i strålande solsken utan väntar alltid till solen gått ner eller det iallafall är lite svalare i i luften men nu var det jätte varmt. Redan i startfållan så kändes det som man typ skulle få solsting. Jag kände även att jag blev lite(mycket) irriterad på gamla tanter med läppstift som var oseedade men ändå på något sätt lyckats ta sig in i den sista seedade gruppen och sen så måste de gå redan efter 2km vilket gör att jag definitivt inte tror de sprungit milen omkring timmen någon gång. Hur tänker man då? Tror man att man ska klara att springa en mil snabbt bara för at man ställt sig i en lite snabbare startgrupp? Det krävs ju en liten egen insats efter starten , har man glömt den?
För mig gick det bra det första 5km sen började det kännas tungt. Eftersom jag har sprungit milen så många gånge men haft ett upphåll på att springa lite längre så blir känslan så jobbig när man redan efter 5km börjar känna att det är fasiken tungt det här.... Helt plötsligt så blir hjärnan full med negativa tankar och det är inte bra för löpningen. Jag måste bli bättre på den psykiska biten när det gäller löpning.
Det ska bli skönt att springa ett tag utan krav, vi pratar eofs om ett längre lopp i oktober men nu känns det mest som att om jag ska springa i okt så tror jag det som längst blir en mil (det finns längre lopp också som vi pratat lite om). Jag ser faktiskt fram emot att bara springa! Det har ju känns hela sommaren att snart ska man springa en mil och min häl är inte bra och detta har ju känns lite stressande. Det som är viktigt är ju löpglädjen när allt kommer omkring så är det bara den som är viktig resultaten är mindre viktiga men ibland så får man för sig att det inte är roligt att springa om det går trögt ett tag. Nu har det ju varit ett tag som det har känns trögt så nu måste jag fokusera på glädjen att springa :-)
Jag är inte nöjd med min mil :-( men det kanske var ett resultat som det här man kunde räkna med men jag hoppades ändå på att det skulle bli bättre. Milen på 1.02.15 så nästa år lär jag väl inte bli seedad om jag inte springer ett seedningslopp såklart och lyckas lite bättre i det.
Det var varmt! Jätte varm och jag springer aldrig mitt på dagen i strålande solsken utan väntar alltid till solen gått ner eller det iallafall är lite svalare i i luften men nu var det jätte varmt. Redan i startfållan så kändes det som man typ skulle få solsting. Jag kände även att jag blev lite(mycket) irriterad på gamla tanter med läppstift som var oseedade men ändå på något sätt lyckats ta sig in i den sista seedade gruppen och sen så måste de gå redan efter 2km vilket gör att jag definitivt inte tror de sprungit milen omkring timmen någon gång. Hur tänker man då? Tror man att man ska klara att springa en mil snabbt bara för at man ställt sig i en lite snabbare startgrupp? Det krävs ju en liten egen insats efter starten , har man glömt den?
För mig gick det bra det första 5km sen började det kännas tungt. Eftersom jag har sprungit milen så många gånge men haft ett upphåll på att springa lite längre så blir känslan så jobbig när man redan efter 5km börjar känna att det är fasiken tungt det här.... Helt plötsligt så blir hjärnan full med negativa tankar och det är inte bra för löpningen. Jag måste bli bättre på den psykiska biten när det gäller löpning.
Det ska bli skönt att springa ett tag utan krav, vi pratar eofs om ett längre lopp i oktober men nu känns det mest som att om jag ska springa i okt så tror jag det som längst blir en mil (det finns längre lopp också som vi pratat lite om). Jag ser faktiskt fram emot att bara springa! Det har ju känns hela sommaren att snart ska man springa en mil och min häl är inte bra och detta har ju känns lite stressande. Det som är viktigt är ju löpglädjen när allt kommer omkring så är det bara den som är viktig resultaten är mindre viktiga men ibland så får man för sig att det inte är roligt att springa om det går trögt ett tag. Nu har det ju varit ett tag som det har känns trögt så nu måste jag fokusera på glädjen att springa :-)
Kommentarer
Trackback
