Snabb :-)
Träningvärken som jag trodde skulle komma idag med besked har uteblivit! Jag kan inte fatta hur detta kan ske eftersom jag tränade mina armar så de bara skakade igår. Man kanske får vänta tills imorgon..
Idag hade vi som mål att springa milen. Jag har ju känt att milen har varit väldigt jobbig de sista gångerna som jag sprungit den. Jag har ju väntat på att det skulle lätta. Jag vet att jag sprungit milen så pass många gånger så det inte ska vara några problem men den har varit tung sista tiden och den har gått lite långsmmare än vad jag önskar. Idag skulle alltså min löparkompis och jag ge oss på milen. Dessvärre så blir hon sjuk i sista sekunden. Men jag hade ju bestämt mig för att ge milen en chans så det var bara att ge sig ut. Jag har även tänkt att jag skulle ge mig ut på en runda själv också p.g.a att hon är ju lite snabbare än mig och jag får alltid ligga i för att hinna med henne och ibland så kan man känna sig så trött och långsam och det är inte bra för självförtroendet. Det går ju liksom långsammare om man hela tiden har negativa tankar om sin löpning som snurrar i huvud. Trots allt så gillar jag verkligen att springa med henne!!!! Men jag har som sagt tänkt att jag kanske ska springa själv en gång och bara köra mitt tempo från början till slut.
Jag kände ganska snabbt att det kändes bra idag, ingen svacka vid 3km som är så vanligt, min nästa svacka brukar vara vid 6km och efter 6km så brukar jag vara tvungen att släppa min löparkompis men även vid 6km kändes det jätte bra och jag tjuvtittade lite på klockan och noterade att om jag kunde hålla idet här så var jag på väg mot en bra tid. Allt kändes såååå bra. Jag började med mitt Göteborgsvarvmantra "jag är snabb och det går så lätt" och det var precis det som hände. Idag sprang jag 9.7km med ett medeltempo av 5,54km/h så snabb har jag inte varit på över ett år :-)
Nu är tanken att springa milen på söndag igen och det får bli sista gången innan tjejmilen.
Jag har trott att jag innan tjejmilen skulle klara av att springa milen under timmen men började tvivla nu på slutet. Men nu gjorde jag det. :-)
Idag hade vi som mål att springa milen. Jag har ju känt att milen har varit väldigt jobbig de sista gångerna som jag sprungit den. Jag har ju väntat på att det skulle lätta. Jag vet att jag sprungit milen så pass många gånger så det inte ska vara några problem men den har varit tung sista tiden och den har gått lite långsmmare än vad jag önskar. Idag skulle alltså min löparkompis och jag ge oss på milen. Dessvärre så blir hon sjuk i sista sekunden. Men jag hade ju bestämt mig för att ge milen en chans så det var bara att ge sig ut. Jag har även tänkt att jag skulle ge mig ut på en runda själv också p.g.a att hon är ju lite snabbare än mig och jag får alltid ligga i för att hinna med henne och ibland så kan man känna sig så trött och långsam och det är inte bra för självförtroendet. Det går ju liksom långsammare om man hela tiden har negativa tankar om sin löpning som snurrar i huvud. Trots allt så gillar jag verkligen att springa med henne!!!! Men jag har som sagt tänkt att jag kanske ska springa själv en gång och bara köra mitt tempo från början till slut.
Jag kände ganska snabbt att det kändes bra idag, ingen svacka vid 3km som är så vanligt, min nästa svacka brukar vara vid 6km och efter 6km så brukar jag vara tvungen att släppa min löparkompis men även vid 6km kändes det jätte bra och jag tjuvtittade lite på klockan och noterade att om jag kunde hålla idet här så var jag på väg mot en bra tid. Allt kändes såååå bra. Jag började med mitt Göteborgsvarvmantra "jag är snabb och det går så lätt" och det var precis det som hände. Idag sprang jag 9.7km med ett medeltempo av 5,54km/h så snabb har jag inte varit på över ett år :-)
Nu är tanken att springa milen på söndag igen och det får bli sista gången innan tjejmilen.
Jag har trott att jag innan tjejmilen skulle klara av att springa milen under timmen men började tvivla nu på slutet. Men nu gjorde jag det. :-)
Kommentarer
Postat av: Kristin
Guud va duktig Du är!! Jag sprang ett annat varv i veckan runt Stenbro (förbi Dagsbergs skola och vidare till Djurövägen och Djurovögen till Arkösundsvägen och sen hem) trodde jag skulle dööööö. Det var svinjobbigt, men jag sprang hela varvet! Börjar känna mig lite omotiverad på löpningen funderar på att börja träna lite friskis istället.
Trackback
