Hemma igen
Idag skulle Mickis (plus en gästartist )och jag utmana milen trots att jag har ett skoskav. Jag trodde nog att det var ganska läkt men blåstrade om det lite extra med compeed. (den som kom på compeed borde för övrigt ha nobelpriset). Det var gansks länge sedan jag sprang milen närmare bestämt den 22 juli men jag ville känna efter var jag ligger idag. Förra gången jag sprang den så sprang jag den på 62 minuter.
På kvällen när vi skulle ge oss av så hade det precis regnat lite. Alltså perfekt löparväder. Det är lite svårt att veta vad man ska ha på sig när det helt plötsligt är 13 grader och sist jag sprang var det 26. Jag kände mig jätte peppad, tyckte det skulle bli så kul att ha någon att springa med igen. Jag hoppades att jag skulle klara springa milen på 60 minuter och tänkte att det är farten som är mitt problem men nu vet jag inte.. Första 5km kändes jättebra och jag hade ett genomsnitts tempo 5.50 men sen så började det kännas tungt och dessutom så var både "gästartisten" och Micksi oförskämt pigga och kände att de tydligen kunde fortsätta hålla samma tempo men det kände inte jag så jag var tvungen att släppa dem.. Fy vad tungt det var på slutet. Jag var tvungen att gå några meter vid 9km. När jag kom hem så kände jag mig inte lika uppåt. Nu känns det som om jag måste utmana milen mer. Funderar på att ta en runda redan i morgon på typ7-8 km och försöka hålla 5.50 eller kanske 5.55 tempo vi får se. Jag skulle ju gärma vilja klara 60 minuter på tjejmilen (för då blir man seedad till nästa år och det är jag ju faktiskt i år!) . Jag hoppas fortfarande att jag har chans att klara det men nu har det dykt upp ett annat lopp som vi ev vill springa och bestämmer vi oss för att göra det så måste jag totalt lämna farttankarna och lägga fokus på distans för det är en halvmara. Just nu känns en halvmara jättelångt men jag gjorde Göteborgsvarvet i maj så min förhoppning är att distansen finns där om jag bara försöker träna den men jag vet inte..... Tänk om jag får ont i min häl igen, det vill jag inte. Jag hade ju bestämt mig för att inte springa längre distanser utan max milen men det är ju så kul med lopp. Beslutet måste tas i morgon så jag får väl tänka över det hela noga.
Dagens pass kan väl summeras så att skönt att ha gjort milen men jag trodde inte att jag skulle uppleva den så jobbig som jag gjorde.
På´t igen skam den som ger sig. Det som inte dödar härdar...
På kvällen när vi skulle ge oss av så hade det precis regnat lite. Alltså perfekt löparväder. Det är lite svårt att veta vad man ska ha på sig när det helt plötsligt är 13 grader och sist jag sprang var det 26. Jag kände mig jätte peppad, tyckte det skulle bli så kul att ha någon att springa med igen. Jag hoppades att jag skulle klara springa milen på 60 minuter och tänkte att det är farten som är mitt problem men nu vet jag inte.. Första 5km kändes jättebra och jag hade ett genomsnitts tempo 5.50 men sen så började det kännas tungt och dessutom så var både "gästartisten" och Micksi oförskämt pigga och kände att de tydligen kunde fortsätta hålla samma tempo men det kände inte jag så jag var tvungen att släppa dem.. Fy vad tungt det var på slutet. Jag var tvungen att gå några meter vid 9km. När jag kom hem så kände jag mig inte lika uppåt. Nu känns det som om jag måste utmana milen mer. Funderar på att ta en runda redan i morgon på typ7-8 km och försöka hålla 5.50 eller kanske 5.55 tempo vi får se. Jag skulle ju gärma vilja klara 60 minuter på tjejmilen (för då blir man seedad till nästa år och det är jag ju faktiskt i år!) . Jag hoppas fortfarande att jag har chans att klara det men nu har det dykt upp ett annat lopp som vi ev vill springa och bestämmer vi oss för att göra det så måste jag totalt lämna farttankarna och lägga fokus på distans för det är en halvmara. Just nu känns en halvmara jättelångt men jag gjorde Göteborgsvarvet i maj så min förhoppning är att distansen finns där om jag bara försöker träna den men jag vet inte..... Tänk om jag får ont i min häl igen, det vill jag inte. Jag hade ju bestämt mig för att inte springa längre distanser utan max milen men det är ju så kul med lopp. Beslutet måste tas i morgon så jag får väl tänka över det hela noga.
Dagens pass kan väl summeras så att skönt att ha gjort milen men jag trodde inte att jag skulle uppleva den så jobbig som jag gjorde.
På´t igen skam den som ger sig. Det som inte dödar härdar...
Kommentarer
Trackback
